”Borde vara död”

By Mia Hansén • Boktips • 22 Mar 2013

Boken är den första av Pål Eggert jag läser, och jag funderar på vad som fick mig att beställa den. Lite besviken är jag, för vissa delar med fantastik köper jag bara inte. Boken är väldigt skicklig skriven, den övertygar utan att hävda sig. Det är påträngande äkta, men sedan går det lite överstyr längre fram i boken – för mycket magi som jag inte riktigt kopplar ihop med tidigare skeenden. Händelserna blir lite för flummiga.

Göteborgsmiljön är såklart lockande, och där är jag inte besviken. De boenden för hemlösa som skildras är lätt att ta till sig, ingen människa borde behöva bo så. Jag blir förbannad. Den som inte förstår att detta är människor, som faktiskt inte är värda all skit eller får skylla sig själva borde kanske själva utsättas för lite motgångar… Det åks en hel del spårvagn, och jag tänker mig plötsligt att dessa människor sitter runt mig på spårvagnen. Han där, han kanske är en som Isa. Vad är det folk egentligen döljer innanför sina skal? Innanför systemetkassen, mobiltelefonen, de unkna dofterna och arga rösterna. Öppnas skalet krälar det ut, och då skulle förmodligen ingen se ändå. För det är lite så vi fungerar i den här världen.

Sebastian är bokens huvudkaraktär, bredvid Isa skulle jag vilja säga. De träffas på ett boende för hemlösa på Hisingen där Sebastian arbetar. Sebastian verkar trivas, är någon som verkligen bryr sig i sitt arbete. Han är en fin människa helt enkelt. Visst har han sin längtan efter gemenskap, och sina lite mörkare intressen, men det gör honom bara mer mänsklig. Och fascinerande. Läsaren har här redan lärt känna Isa något, för att sedan följa med Sebastian när han konfronterar henne alla de konstigheter som händer kring henne. När vi läsare får följa med Isa och se hur hon överlever som utstött, då hänförs jag. Tankeflödet och beskrivningar av de möten Isa har är bokens starka sida. Mina tankar raketstartar. Kanske är äckel och fascination det bästa sättet att beskriva boken på.

Hur saker och ting löser sig i boken hade kanske inte varit mitt förstahandsval, ärligt talat är jag så trött på just det samhällsfenomenet. Jag vill inte avslöja för mycket, därför nöjer jag mig med att säga att det ändå är ett annorlunda och tankeväckande sätt att lösa (samhälls)problem på, och att skildra magi på. Finurligt, på gränsen till hö-hö, men jag tycker det är okej. Och jag skulle absolut tipsa boken vidare, kanske särskilt till Göteborgsbor.

Borde_vara_dod_omslag_prel

Tags: , , ,

2 Responses

  1. Hej Mia!

    Det här blir jag nyfiken på: ”ärligt talat är jag så trött på just det samhällsfenomenet”, jag förstår nog inte riktigt hur du menar. =)

    • Mia Hansén

      Sebastians sätt att framkalla sin magi, visst är det finurligt men just jag hejar inte på där. Men jag har full förståelse för att andra gillart.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *