I Om jag kunde drömma del 1 och 2 dras stereotyperna ännu längre än i Twilight-böckerna och jag har bara tanken ‘fel fel fel’ i huvudet. Det sista Twilight behöver är en starkare stereotypisering. Nu kan jag inte förbise en enda aspekt av den, min filter-läsning brukar det annars inte vara fel på. Min kärlek till romantik och Alice byts ut till kvinnliga särade läppar och hunkbilder på Edward. Jag blir bara besviken, kanske borde jag förväntat mig det…

Tags: Om jag kunde drömma, serier, Stephenie Meyer