post

Programmering är inte min grej

Att programmera tycks inte gå så bra för mig. Trots mina idoga försök att göra strängar eller arrays som heter duga faller allting platt. Därför har jag gjort det lätt för mig och bett min kunniga kompis Oliver att göra skillnad.

Vad är programmering?

För att en programvara överhuvudtaget ska kunna drivas måste den ha instruktioner. Precis som att ett lag i fotboll inte kan göra mål utan en klar spelidé måste programvaran för att leverera också ha en idé att följa. Idén skapas av programmeraren som likt en dirigent visar programvaran vad som ska ske härnäst.

Datorer förstår egentligen inte bokstäver utan snarare ettor och nollor. Dessa siffror kodas i systemen om till bokstäver och andra siffror så att de för oss människor ska kunna begripas. Precis som i matematiken kräver varje nytt steg att samtliga föregående steg är inlärda. Genom att datorn har lärt sig koder och drivrutiner kan nästa process påbörjas. Det är det som är så spännande med datorer, de kan skapa saker som vi människor omöjligen kan skapa. Datorn kan nämligen memorera alla tidigare fakta och koder för att skapa nya koncept.

Programmering i skolan

Trots mina 22 år hann jag bara med en enstaka programmeringskurs i elevens val på gymnasiet. Numera ska eleverna redan i grundskolan få undervisningstimmar avsatta för att lära sig grunderna i programmering. Det är utmärkt tycker jag! Genom att lära sig programmera får man ett stort försprång inte bara i matematik utan även i teknik, fysik och robotik. Dagens elever är morgondagens ingenjörer, datautvecklare och spelskapare. Dessa yrkesgrupper för Sverige framåt och gör att landet på allvar kan konkurrera med tekniska stormakter i öst. BNP ökar genom att folket har mer kunskaper, och därför bör vi inte ringakta programmeringstid i skolan.

Varför ska vi lära oss sy när vi istället kan utveckla robotar som gör det monotona jobbet åt oss?